Anders Chydenius och prästgården

Anders Chydenius var verksam som predikant och kaplan i Nedervetil åren 1753-1770 och gjorde viktiga insatser när det gällde att uppodla kärrmarker, införa nya djurraser och växter och tillämpa nya odlingsmetoder. Han ägnade sig också åt medicinsk verksamhet, ympade folk mot smittkoppor, framställde läkemedel och utförde ögonoperationer. Mest känd är han dock genom sin verksamhet vid riksdagen i Stockholm 1765-66 genom att kräva rätt till fri handel på utlandet för de österbottniska städerna och genom att argumentera för ekonomisk frihet, jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter. Han medverkade också till att övervakningen av statsfinanserna skärptes och tryckfriheten utökades. Eftersom prästgården i Nedervetil inte är bevarad, kommer hans verksamhet under Nedervetil-perioden att uppmärksammas via prästgården i Karleby.

I Karleby var Chydenius verksam som kyrkoherde från år 1770 till sin död år 1803. Han var bosatt i den åren 1736-37 uppförda ståtliga prästgården, som till det yttre har bevarats i ursprungligt skick. Här koncentrerade han sig på församlingsarbete, men intresserade sig också för musikverksamhet, bland annat genom att grunda en orkester som framförde ledande europeiska tonsättares verk. Åren 1778-79 och 1792 deltog han på nytt i riksdagsarbetet. Han försvarade tjänstefolkets rättigheter, krävde en fri arbetsmarknad och tog år 1779 initiativet till religionsfrihetsförordning. I sina skrifter behandlade han lantbrukets utveckling, salpeterframställning och främjandet av bosättningen i Lappland.

Anders Chydenius stiftelse

Prästgården

Prästgården uppfördes 1735-1736 under kyrkoherde Karl Gustaf Weranders tid och kallades Kvikants prästgård. Den blev betydligt större än den föreskrivna lagliga storleken (30 x 9,6 m). Där fanns förutom kök, ändkamrar, långa kammaren och biskopsrummet också en stor samlingssal avsedd för större samlingar. Anders Chydenius låt 1773 renovera huset, brädbeslog byggnaden som rödmålades och fönstren fick sin nuvarande storlek. Föreningen avser att återställa byggnaden i sin ursprungliga form med bland annat den stora salen, som kunde användas för olika samlingar, kammarmusik, teater, föreläsningar och familjehögtider.